Alexander vägde endast 607 gram och var 32 centimeter lång när han föddes den 25 juni.
Madeleine Tagel håller sin fem månader gamle son, Alexander, i famnen. Vi befinner oss en halvmil utanför Vena där familjen bor på en hästgård. Häromveckan låg snön halvmetertjock i trakten.
– Senast jag var hemma hade det precis börjat bli sommar, säger Madeleine.
Även Martin Tagel har tillbringat mycket tid på sjukhus med sonen, men till skillnad från sin fru har han kunnat åka hem till Bjärkhult mellan varven.
Alexander vägde endast 607 gram och var 32 centimeter lång när han föddes den 25 juni. Två veckor tidigare hade Madeleine blivit inlagd på Västerviks sjukhus för observation, efter att ha diagnosticerats med havandeskapsförgiftning.
Vimmerby Tidning har tidigare berättat om parets upplevelser av att skickas runt mellan olika sjukhus. De har tillbringat mest tid på sjukhusen i Linköping och Västervik, men sonen föddes i Umeå. Dit flögs Madeleine och Martin med ambulansflyg på midsommarafton. Redan dagen därpå skedde förlossningen med kejsarsnitt.
– Han var bara lite större än min handflata, säger Martin.
– Han vägde som ett Bregottpaket, säger Madeleine.
Under lång tid blev Alexander liggande i respirator.
– Han hade ingen chans att klara sig utan intubering. Han klarade inte av att muskelmässigt blåsa upp lungorna. Därför behövde han respirator, säger Martin.
De turades om att sitta med den nyfödde sonen.
– Vi fick en jättebra sköterska som sa att det absolut viktigaste för de här små barnen är att få sitta hud mot hud. Hon sa att vi skulle sitta åtminstone sex timmar per dag, gärna åtta, säger Madeleine och fortsätter:
– Att barnen får ligga med örat mot hjärtat gör att de lugnar sig väldigt mycket. Att reducera stress när de är så små är jätteviktigt för att undvika hjärnblödningar. De utvecklas också snabbare.
De nyblivna föräldrarna, som växlade av varandra efter tre–fyra timmar, nöjde sig inte med att sitta sex timmar per dag.
– Tolv timmar per dag satt vi med honom på oss när vi var uppe i Umeå, säger Madeleine och tillägger att de även började sova med sonen efter flytten till Linköping.
Sedan mitten av oktober är hela familjen hemma på gården. Alexander har återhämtat sig bra efter den dramatiska starten på livet.
Enligt Madeleine fick de mycket beröm från läkare och chefer. Hon fick skriva ihop en text till andra föräldrar om vikten av att vara mycket med sitt barn. Sjukhusen i Linköping och Västervik har också bett dem att komma tillbaka om något år och föreläsa för personalen.
– Det finns mycket som vårdpersonalen kan göra för att underlätta för föräldrar att spendera mer tid hos barnet.
Sedan mitten av oktober är hela familjen hemma på gården.
– Det känns jätteskönt. Det är en väldig befrielse. Så fort vi kom hem var det som att allt föll på plats.
De berättar att sonen var övervakad 24 timmar om dygnet de första tre månaderna på sjukhus.
– Eftersom vi var där dygnet runt var vi också övervakade. Det är påfrestande.
Numera väger Alexander 4,5 kilo och är över 55 centimeter lång.
– Vi känner att vi är som en vanlig familj nu, och han är inte så ovanlig längre, säger Martin.
Efter tiden i respirator har Alexander nedsatt syresättningsförmåga.
– Det är något han kommer att ha med sig hela livet. Han ska nog inte satsa på en karriär inom idrotten, säger Martin som konstaterar att sonen kunde ha fått betydligt värre skador.
– Det känns fantastiskt att han har klarat sig så himla väl ändå. Vi är bara väldigt, väldigt glada. Vi ser inte att det här är något som kommer att hindra honom i hans liv.
Alexander har redan fått en egen häst, minishetlandsponnyn Shorty.
Madeleine och Martin har ställt upp på ett flertal intervjuer i olika medier, eftersom de är kritiska till delar av vården som de har fått.
– Det började med att vi flyttades och inte fick vara på hemsjukhuset, men det har egentligen inte varit ett jättestort problem för oss. Vi fick en fantastisk start i Umeå, så vi är fortfarande extremt tacksamma över att vi hamnade där uppe, säger Madeleine.
Desto mer kritiska är de till den hastiga flytten från Umeå till Linköping.
– Det var en så onödig flytt att göra just där och då.
Paret har också skrivit mycket i sociala medier om allt som har hänt. De hoppas att deras historia kan bidra till en förändring.
– Om det kan hjälpa en familj som hamnar i en liknande situation att få det lättare tycker vi att det är jätteviktigt, säger Martin som menar att sjukhusen behöver hitta bättre rutiner.
– Samarbetet mellan föräldrar och vårdpersonal är det absolut viktigaste. Där ligger den största bristen.
Både Martin och Madeleine Tagel jobbar heltid på gården i Bjärkhult utanför Vena, där de har 16 hästar.
