Vi blir ledsna och bestörta när vi läser i Vimmerby Tidning hur gränspolisen hanterar en enskild ungdom, som har utvisningsbeslut på sig. Familjen Berisha har bott i Sverige i över 15 år, en väldigt lång tid och helt plötsligt kommer man på att denna familj ska utvisas till Kosovo, ett ställe barnen inte har någon anknytning till. Nu kom alltså gränspolisen, fyra till antalet, till gymnasieskolan i Vimmerby där Alkind Berisha studerar och dit han återvänt efter att ha hållit sig gömd några månader. 

Enligt grabbens egen berättelse la polisen ner honom på golvet och satte handfängsel på honom. Ett förfarande som används på grova kriminella brottslingar. Man kan undra om det finns någon rättvisa i samhället när denna kille – som ingenting gjort förutom att hålla sig gömd från ett utvisningsbeslut – minsann ska utvisas och det med hjälp av poliser.

Alkind gillar Sverige och Vimmerby och här vill han studera, men det struntar myndigheterna i. Familjen Berisha ska ut ur landet.Visst, Kosovo är ett säkert land men då ska man utvisas direkt vid gränsen och inte låta det gå år efter år. Har man bott i ett land så länge som 15-20 år, då har man ingen anknytning till det andra landet längre. Barnkonventionen har ju blivit lag, varför gäller inte den att man ska se till barnets bästa? Alkind var ju barn fram tills han fyllde 18 år i våras. Nej, det här är absolut inte okej, att utvisa en hel familj på det här sättet och dessutom behandla grabben som om han vore grovt kriminellt belastad, i sin egen skola där han ville studera för att utbilda sig till ett yrke inom vården. Ett yrkesområde där det verkligen behövs folk, som Alkind Berisha.