Jag jobbar på Astrid Lindgrens skola F-6. 2012 flyttade jag hem till kommunen efter att ha bott borta under många år. Innan jag flyttade hem så jobbade jag på en skola några mil utanför Stockholm. Jag tänker att AL-skolan har liknande förutsättningar som den. Skolan låg i centrum av samhället och var en ”passerplats” och samlingsplats för många ungdomar på kvällar och helger. 

Ofta kom jag till jobbet på måndag morgon och fick börja med att sopa glasbitar. Det var många sönderslagna fönster och mycket klotter både på min skola och på högstadieskolan, som låg ett hundratal meter ifrån. Det kostade mycket pengar och barnen var ledsna över att någon ville förstöra deras skola. Det fanns önskemål och förslag om att sätta upp övervakningskameror. Efter många om och men så satte man upp attrapper istället för riktiga kameror. Detta gjorde att förstörelsen slutade under en kort tid, för naturligtvis så listade man snart ut att det inte var riktiga kameror. 

Efter detta så togs senare beslut om att sätta upp riktiga kameror. Jag minns inte att jag behövde sopa glas från några fler klassrumsgolv efter det. På högstadieskolan satte man upp kameror även inomhus. Resultatet blev mindre vandalisering och färre bråk. Diverse enkäter visade att eleverna på högstadieskolan kände sig tryggare och att de var nöjda med sin skolmiljö. 

Vilka hade då tillgång till filmerna från övervakningskamerorna? Som jag minns det var det endast rektor, biträdande rektor och vaktmästarna. Och de hade bara tillåtelse att titta på filmerna i händelse av vandalisering eller större bråk. Vad vill jag då säga med detta? Jag tycker inte att vi behöver vara rädda för att den personliga integriteten kommer att kränkas för att man sätter upp övervakningskameror. Jag tror att vinsterna med kameror är många. Vi skulle spara pengar och få en trevligare arbetsmiljö på vår skola för både elever och personal. Och så skulle de som eventuellt vandaliserar få ta ansvar för sina handlingar.