"Under mellandagarna tog vi tunnelbanan och pendeltåget till Evas mamma för att äta julmiddag. Med oss var Evas åttaårige son Anton och på vägen hem hittade han en julgran som någon redan kastat ut och den ville han bestämt ha med sig hem."
Från det att jag flyttade hemifrån har jag aldrig haft någon julgran. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Bortsett från en gång. Det var när jag bodde med min dåvarande sambo Eva i Midsommarkransen i Stockholm. Vi bodde i en stor lägenhet med ett stort vardagsrum, så det fanns gott om utrymme för julgran och pynt, men hon var inte förtjust i julpynt och jag var inte heller särskilt intresserad. En annan förklaring till att vi inte hade julpyntat var att ingen var oss var hemma över jul. Eva var hos vänner i ett kollektiv i Ångermanland, medan jag var hemma hos mamma och senare hos pappa.
Under mellandagarna tog vi tunnelbanan och pendeltåget till Evas mamma för att äta julmiddag. Med oss var Evas åttaårige son Anton och på vägen hem hittade han en julgran som någon redan kastat ut och den ville han bestämt ha med sig hem. ”Varför har vi ingen julgran? Det har ju alla. Jag tycker vi tar den här med oss hem”, sa han och började dra granen efter sig. Eva sa att julen ändå var över och att det inte var någon idé. Hon ville inte ha med sig granen hem. Men pojken var bestämd och efter en stund hjälpte jag honom med granen. ”Om du bär i toppen så bär jag i foten”, sa jag. ”Då så”, sa pojken och så bar det av. Först pendeltåg och sedan tunnelbanan.
Glest mellan grenvarven eller tät Disneygran?
Uppfattningen om vad som är den perfekta julgranen är förmodligen lika spridd som antalet granar. För min mamma är den perfekta granen en synnerligen gles gran. Den ska således ha vuxit snabbt så det är långt mellan grenparen. Den är alltså raka motsatsen till den gran som Piff och Puff gömmer sig i när de av misstag hamnar hemma hos Musse Pigg. I min mammas gran hade de varit chanslösa. De hade blivit upptäckta redan i skogen när granen fälldes.
Det finns också olika uppfattningar om när granen ska in i huset och när den ska kläs. En medarbetare på Vimmerby Tidning klär granen redan i mitten på november. Jag frågar om den inte börjar barra väldigt tidigt då och får svaret att det är en plastgran, så det är inga problem. En annan medarbetare skulle också vilja ha granen på plats i mitten av november, men i och med att medarbetaren inte vill ha en plastgran så blir det till att vänta så att granen inte ska vara helt avbarrad när julen slutligen ska firas. För ytterligare en medarbetare är det en självklarhet att granen kläs dagen innan julafton och inte en sekund innan, men att utegranen väl kan sättas upp med belysning och allt, en bra stund innan själva helgen.
Julpynt.
Under veckan har Vimmerby Tidning uppmärksammat att antalet granar dragits ner kraftigt i kommunens äldreboenden. Det väckte en hel del reaktioner och när vi följde upp nyheten så resulterade det i att det ska fram flera granar på äldreboendena. I gårdagens tidning skrev vi om hur svårt det var att reda ut alla turer, men att vi tog oss till vägs ände. Och det är värt att påpeka att det är ett fint exempel på hur bra journalistik kan fungera. Vi visar en förändring eller rent av försämring, vi reder ut frågan och alla turer, nyheten skapar en opinion, och beslut rivs upp och ändras.
Om jag förstått gången rätt så handlar julgransneddragningen i grund och botten om att rekommendationer tolkats olika, och socialchef Anette Nilsson är noga med att påpeka att ingen gjort något fel, och så kan det utan tvekan vara. Det kan också vara bra att understryka vikten av att lägga prestigen åt sidan, från båda håll, eftersom det inte gagnar någon. Att göra om och göra rätt handlar inte om prestige, det handlar helt enkelt om att försöka göra allt så bra som möjligt.
"Från det att jag flyttade hemifrån har jag aldrig haft någon julgran. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Bortsett från en gång."
Efter pendeltåget och tunnelbanan och uppför trapporna ställde Anton och jag ned den barrande granen i ett hörn i vardagsrummet. Jag vet inte vad vi använde som julgransfot, men jag vill minnas att vi fick upp den hyfsat rak och att vi hittade saker vi kunde hänga i den, lite glitter, några äpplen intill stammen och så vek vi till ett papper som vi målat i gult till stjärna och satte i toppen. Allt stök med granen gjorde att den tappade ännu flera barr. När vi var klara var det en ganska naken gran, men det var i alla fall en gran och vi var båda nöjda. Eva kunde inte göra annat än le.