Samuel Karlsson, deckarförfattare frÄn Vimmerby, visade sig ha rötter som gör honom till granne med krönikören, med lite tÀnjande.
För ett par veckor sedan kom den Djursdalabördige deckarförfattaren Samuel Karlsson förbi redaktionen. Han gjorde research inför en kommande bok som ska utspela sig i Vimmerby och dÀr Vimmerby Tidning kommer att spela en viss roll, Àven om Samuel Karlsson inte vill anvÀnda namnet eftersom det inte Àr en nyckelroman. Hans gamla kollega Jimmy Karlsson intervjuade honom om den kommande boken och skrev en bra och spÀnnande artikel dÀr han bland annat kunde berÀtta att mordet i boken med största sannolikhet kommer att ske i det gamla Domushusets garage. De bÄda Karlsson gick till garaget och tog en bild som skulle illustrera artikeln.
Det var ett trevligt möte och det visade det sig att författaren egentligen inte Ă€r uppvuxen i Djursdala, snarare mer norrut. Först sa han Bullebo och jag nickade, men sedan sa han att hans pappa hade arrenderat en gĂ„rd vid Ropudden och dĂ„ blev jag riktigt förvĂ„nad. âRopuddenâ, sa jag. âDet Ă€r rĂ€tt över sjön Juttern frĂ„n Torebo dĂ€r jag bor. Om man tĂ€njer lite pĂ„ det sĂ„ kan man sĂ€ga att det betyder att vi praktiskt taget varit grannar, fast vid olika tidpunkter.â âDĂ€r ser manâ, sa författaren.
Jag frĂ„gade om han visste varför det heter Ropudden och han svarade lite vagt att det nog berodde pĂ„ att man ropade dĂ€rifrĂ„n. Jag nickade och sa: âMen vet du vem som ropade?â Han skakade pĂ„ huvudet.
Lars Larsson var gift, men hade förÀlskat sig i en annan kvinna, ogifta Kerstin Johansdotter.
För en del Ă„r sedan slĂ€ktforskade min moster Marianne pĂ„ slĂ€kten i Torebo. Hon kom hela vĂ€gen ner till 1600-talet och kunde visa att gĂ„rden varit i slĂ€ktens Ă€go alltsedan dess. Det var intressant att veta. Men hon stötte ocksĂ„ pĂ„ en Lars Larsson som var gift, men som förĂ€lskat sig i en ogift kvinna vid namn Kerstin Johansdotter. Hon jobbade hos en bonde pĂ„ andra sidan sjön. KĂ€rleken ska ha varit besvarad och pĂ„gĂ„tt i mer Ă€n ett decennium, men de var som sagt inte gifta och deras möten behövde ske i det fördolda. NĂ€r han rodde över sjön och mĂ„nen inte kunde lysa hans vĂ€g sĂ„ ropade hans kĂ€resta in honom. Hennes rop fick bli hans vokala fyr i natten. AlltsĂ„ Ropudden. âDet visste jag inteâ, sa Samuel Karlsson. âIntressant historia.â âMen med sĂ„ mycket ropande kunde de naturligtvis inte hĂ„lla relationen hemlig sĂ€rskilt lĂ€ngeâ, lade jag till. âDe blev pĂ„komna.â
Hur mycket jag tillfört historien eller dragit ifrÄn vet jag inte. Det finns emellertid ett journalistskÀmt som sÀger att man aldrig ska kolla en bra historia för dÄ Àr det risk att den spricker. Och det har jag varit med om Ätskilliga gÄnger. Nu Àr jag likafullt journalist, sÄ jag ringer moster Marianne och det visar sig att historien pÄ det stora hela stÀmmer.
Kerstins vÀgledande rop till sin kÀresta under mörka nÀtter gav rÀtt kurs över sjön nÀr det var dags för deras hemliga möten. DÀrav namnet Ropudden.
I början pÄ 1600-talet införde Karl IX den mosaiska rÀtten, dÀr bland annat Àktenskapsbrott var belagt med dödsstraff. Parallellt praktiserades emellertid nÄgot som heter leuteration, vilket betyder att straffen i de flesta fall mildrades, det vill sÀga de som dömdes till döden blev oftast benÄdade.
Historien om Lars Larsson och Kerstin Johansdotter utspelade sig i början pĂ„ 1700-talet dĂ„ den mosaiska rĂ€tten fortsatt anvĂ€ndes. Men med tanke leuterationen förutsatte jag alltsĂ„ att de visserligen dömdes till döden för Ă€ktenskapsbrott, pĂ„ det att de sedermera blev benĂ„dade. Men nĂ€r jag frĂ„gar moster Marianne sĂ€ger hon att utgĂ„ngen inte alls blev sĂ„ lycklig. âDe dömdes till döden och blev halshuggna.â
Den förbjudna relationen ska ha varat i mer Àn ett decennium, men slutade med döden. "Och jag vet inte hur jag ska ta till mig historien, hur jag ska förstÄ den. PÄ ett romantiskt vis, att de dog för kÀrlekens skull? Eller att de inte kunde bemÀstra klÄdan? Jag vÀljer naturligtvis romantiken."
Moster Marianne skickar över fyra tÀt- och handskrivna papper som bekrÀftar den trÄkiga utgÄngen. Och jag vet inte hur jag ska ta till mig historien, hur jag ska förstÄ den. PÄ ett romantiskt vis, att de dog för kÀrlekens skull? Eller att de inte kunde bemÀstra klÄdan? Jag vÀljer naturligtvis romantiken.
Avslutningsvis, nĂ€r jag faktakollar med Samuel Karlsson berĂ€ttar han att han nog Ă€ndĂ„ hört historien om kĂ€rleksparet förut. âDet mĂ„ste vara samma par som farsan pratade om. Fast jag trodde hon bodde i Bullebo.â