Flytbryggan, som jämställs med båt och som sedan byts ut till en fast brygga. Varifrån kommer rövarhistorien? Men i grunden handlar det om att människor har en inneboende lust att göra det fint i sitt närområde, konstaterar krönikören.
När jag växte upp fanns det en rövarhistoria om hur man skaffar sig en fast brygga utan att anmäla den eller söka dispens från strandskyddet. Historien utgår ifrån att en flytbrygga jämställs med en båt, och en båt får man lägga till var som helst om det inte är ett naturreservat eller motsvarande.
Man börjar med att bygga en flytbrygga, som alltså likställs med en båt, och låter den ligga i ett par tre år, innan man byter ut den mot en fast brygga. Enligt historien så finns det små möjligheter för miljö- och byggnadsförvaltningen att åka ut och kontrollera alla kvadratmeter strandtomt som finns. Ett sätt att ändå försöka ha situationen under kontroll är att återkommande ta flygbilder över de aktuella områdena för att upptäcka eventuella förändringar.
Flytbryggan syns på flygbilderna och bilderna ser likadana ut när flytbryggan blivit en fast brygga. Hela handhavandet förutsätter naturligtvis att grannsämjan är god på den specifika platsen så att ingen granne anmäler svartbygget, vilket skulle kunna få kommunens tjänstemän att fördjupa sig i ärendet och kanske göra ett besök. Men det är som sagt en rövarhistoria.
Kommunalrådet i Eksjö kommun, Markus Kyllenbeck (M) är misstänkt för miljöbrott i Vimmerby kommun sen miljö- och byggnadsförvaltningen lämnat in en åtalsanmälan om flera otillåtna åtgärder som gjorts på Kyllensbecks mark i närheten av ett bostadsområde vid sjön Gissen i Vimmerby kommun.
I veckan kunde Vimmerby Tidning berätta om flera byggen och anläggningar som strider mot strandskyddet. Det handlar om de tjugotal tomter som det moderata kommunalrådet i Eksjö, Markus Kyllenbeck, sålt vid sjön Gissen utanför Storebro. Tomter där tomtägarna byggt på strandskyddad mark. Enligt kommunens miljö- och byggförvaltning rör det sig bland annat om några bryggor, anlagd gräsmatta, terrasser och ett staket som sträcker sig hela vägen ner till sjön. Enligt förvaltningen ger allt sken av att marken är privat, vilket den alltså inte är.
Eftersom den strandskyddade marken ägs av kommunalrådet har det gjorts en polisanmälan gentemot honom. Till Vimmerby Tidning säger Linn Lagerström, byggnadsinspektör på miljö- och byggnadsförvaltningen: ”Vi är skyldiga att göra en åtalsanmälan så snart vi misstänker brott. Sen är det polis och åklagares sak att hantera anmälan vidare och utreda om det rör sig om miljöbrott.”
I skrivande stund vet vi inte om polisanmälan kommer att läggas ner eller om ärendet kommer att utredas vidare för att sedan hamna hos en åklagare som beslutar om åtal ska väckas eller inte.
En byggnation av brygga, trädäck och bastu som enligt miljö- och byggnadsförvaltningens tillsyn strider mot strandskyddet.
Huruvida tomtägarna byggt sina bryggor, staket och anlagt gräsmattor medvetna om att det strider mot strandskyddet är inte gott att veta. Däremot är det lätt att förstå att de ser stranden som ligger nära huset som ”sin strand”, och på ”sin strand” vill man kanske placera några stolar och ett bord, ta bort onödiga stenar, rensa upp bland sly och varför inte helt enkelt sätta upp en staket. Och man vill naturligtvis helst att det ska vara den egna stranden, som ingen annan nyttjar.
Det finns alltså paralleller mellan rövarhistorien om hur den lagliga flytbryggan blir en fast brygga och permanentas, och svartbyggena runt Gissen. Och i det senare fallet hade det möjligen gått vägen också, om det inte kommit in klagomål vilket fick miljöinspektörer att åka ut och kika på hur sakernas tillstånd såg ut, vilket i sin tur ledde till polisanmälan mot kommunalrådet.
Det finns något typiskt mänskligt i att försöka införliva fina saker i närområdet. Jag har förmodligen samma drag när det kommer till min badsjö. Men – det betyder inte att det är rätt. Och tänker man närmare på det så är det synnerligen felaktigt. I grund och botten handlar det om en form av markockupation. När husockupationer var vanliga på sjuttio,- åttio-, och nittiotalet, framför allt i de större städerna, tyckte en stor majoritet av svenskarna att det var fel, även om de kunde känna medkänsla för de bostadslösa ungdomarna.
Likafullt finns det en stor skillnad. När någon ockuperar privat mark är vi snabba att tycka att det är fel, men när någon ockuperar gemensam mark är uppfattningen inte lika självklar. I Norrköping hade några villaägare införlivat den kommunala marken ner till Strömmen. Kommunen satte ner foten och påpekade att det där var allmän mark som alla hade rätt till, men opinionen var inte entydig i vad de egentligen tyckte, en del tyckte det var fel, medan andra menade att det väl inte gjorde så mycket.
Vad människor i Vimmerby tycker om "ockupationen" av viss mark runt Gissen vet jag inte, men det ska bli spännande att se hur det slutar.
Avslutningsvis. När jag frågar runt om rövarhistorien är det ingen som känner igen den. Kan det rent av vara jag som är upphovet?
"När husockupationer var vanliga på sjuttio,- åttio-, och nittiotalet, framför allt i de större städerna, tyckte en stor majoritet av svenskarna att det var fel, även om de kunde känna medkänsla för de bostadslösa ungdomarna", skriver krönikören.