"Jag tar av mig skor och ytterkläder och går in i vardagsrummet och tänder alla lampor och omgärdas av den svaga, men varma belysningen, skriver Daniel Söderqvist om sina rutiner, som de sett ut fram till nyligen. Nu handlar det istället om att spara in på elförbrukningen så gott det går.
Belysning har alltid varit viktigt för mig. Hellre många små ljuskällor än en stor. Hellre fler belysningar i hörnen av ett rum än ett i mitten. På bakgården till huset i Managua satte jag två ljusspotar mot den vitmenade muren och fick på så sätt den älskade gräsmattan att lysa upp på kvällen. Det var trivsamt att traska runt barfota och känna grässtråna mellan tårna. I vardagsrummet i stugan där jag bor nu har jag en belysning som lyser upp den långa bokhyllan och så lampor i hörnen, en upplyst jordglob och till och med en tavelbelysning, men den är jag inte riktigt nöjd med.
Vanligen när jag kommer hem ligger stugan i mörker. Jag fumlar med nyckeln, måste trycka till dörren för att få upp den och tänder i tamburen. Jag tar av mig skor och ytterkläder och går in i vardagsrummet och tänder alla lampor och omgärdas av den svaga, men varma belysningen. Jag är mycket nöjd med mitt boende och hur det blev inrett. Också i köket är belysningen dämpad och helt värdelös när det kommer till att laga mat. Det går inte att se vad man gör och jag borde få det ordnat. I sovrummet ger taklampan bara ifrån sig ett svagt sken och jag har den sällan tänd. Det räcker gott med lampan på byrån och den över sängen. Vanligen när jag kommer hem när det är mörkt tänder jag allt jag har och innesluts av den vänliga belysningen.
Farsan var mycket för mysbelysning. Han hade också små lampor uppställda på fönsterbrädorna som han gick runt och tände när det mörknat utomhus. Men han var också mycket noga med att släcka dem när det var dags att sova, och jag är inte säker på om han tände dem om han var själv hemma. Det skulle inte slösas i onödan. Han släckte alltid i de rum han inte vistades i. Själv har jag aldrig haft det i mig. Fram till nu. Nu råder det andra tider. Nu råder det dyrtider. Nu tänder jag inte en lampa om jag inte måste.
När jag nu kommer hem ligger stugan i mörker. Jag fumlar med nyckeln, får upp dörren och känner min tambur så bra att jag inte behöver tända. Istället går jag in i vardagsrummet, lägger ifrån mig datorn i soffan, fortsätter ut i köket och tänder belysningen. Sedan går jag tillbaka in i vardagsrummet och trycker igång tv:n. Den drar säkerligen massor av ström, men den är också ett sällskap och nyheterna drar igång 18.00 med Rapport och lokala nyheter, och sedan är det Nyheterna 19.00 på TV4 och det långa Rapport 19.30.
Jag tänder värmeljusen på spiselkransen. Jag tänder ljuset på soffbordet, den lilla oljelampan på porslinsskåpet och så den stora oljelampan på matsalsbordet. Det blir inte tillnärmelsevis lika ljust eller mysigt som den vanliga belysningen, men jag kan åtminstone se vad jag gör. Slutligen tänder jag i kassetten i öppna spisen. Det ger också ljus, men glasluckan sotar snabbt igen, så ljuset är bara delvis. Däremot blir det varmt. Jag har ännu inte dragit igång luftvärmepumpen. Tanken är att vänta så länge det går. Till en början hade jag tänkt hålla ut genom september, men det visade sig fungera i oktober också.
"Jag tänder värmeljusen på spiselkransen. Jag tänder ljuset på soffbordet, den lilla oljelampan på porslinsskåpet och så den stora oljelampan på matsalsbordet. Det blir inte tillnärmelsevis lika ljust eller mysigt som den vanliga belysningen, men jag kan åtminstone se vad jag gör."
Det brukar vara mellan femton och sjutton grader när jag kommer hem. Det beror lite på hur mycket solen legat på, men jag tar på mig en cardigan, tänder i spisen och snart har kvicksilvret letat sig upp emot tjugo grader. Inte i sovrummet eller köket, där brukar det sällan bli mer än sexton, sjutton grader, respektive arton till nitton grader, det räcker gott. Jag har visserligen dragit på mig en understundom elak hosta, och den smög sig på när temperaturen sjönk, men jag kan omöjligt tro att den lite lägre temperaturen kan ha något med det att göra. Att andas in femtongradig luft kan i min bok inte ge någon hosta, men jag kan naturligtvis ha fel.
Förra lördagen publicerade Vimmerby Tidning ett mycket bra reportage om Anita Waernqvist och hennes familj och hur de gör vad de kan för att spara el. Det är bland annat vedeldad järnspis, braskamin, batterilampor med timer, mycket värmeljus och stearinljus och gasolkaminer – och här bör det understrykas att det rör sig om gasolkaminer som är gjorda för inomhusbruk, något som kanske inte riktigt framgick i reportaget.
Jag kände likafullt igen mig i elsparandet, även om jag inte alls är lika långt framme som familjen Waernqvist och jag kommer förmodligen aldrig köpa en gasolkamin. Huvudsakligen för att jag bor betydligt mindre. Istället har jag stängt av den inredda vinden och värmer bara upp vardagsrum, kök, toalett och sovrum. Jag har utrustat varje rum med en termometer som jag kontrollerar flera gånger per dygn. Sjutton, arton, nitton och så emellanåt tjugo grader.
Som jag förstått det tyder mycket på att vinterns elpriser blir en rysare. Alltså försöker jag hålla elförbrukningen så låg som möjligt. Jag har ved, oljelampor, värmeljus och ett ordentligt duntäcke. Hittills tycker jag det gått bra. Septembers elräkning var anständig. Nu återstår resten av årets månader och så de kalla månaderna fram till mars, april. Jag hoppas på en snäll vinter.