Nu kräver han att barn- och utbildningschefen Martin Snickars redogör varför inget har gjorts för att öka elevantalet på skolan, som minskat stort de senaste åren.

– Ta till exempel det här med hänvisningsskola, säger han, under flyktingkrisen var skolan full av barn och det var nödvändigt att hänvisa barnen till Mörlunda skola och senare till Målilla. 

Han pekar också på att det löpande underhållet av skolhuset inte skötts som det borde. Olsson har förståelse för att föräldrar i Järnforsen säger nej när man ringer nu och frågar om de vill byta skola.

Elevantalet har minskat drastiskt på skolan, och barn- och utbildningspolitikerna slog fast att enda lösningen är förslaget att stänga skolan och hänvisa eleverna till Målilla.

– Säger de sakkunniga att undervisningen inte kan bedrivas på grund av det låga elevantalet på skolan, måste man väl tro på dem, säger Olsson. Jag har inte själv den kunskapen att avgöra det. Så man får väl lita på dem.

Kan du tänka dig att acceptera att det inte går att driva skolan med så få elever?

– Som Järnforsenbo kan jag knappast rösta för en nedläggning. Vi måste slå vakt om det vi har.

Men om han lägger ner sin röst i fullmäktige eller avstår från att rösta har han inte bestämt ännu.

Även hans före detta partibroder, Niclas Mobelius (Numera KD) från Järnforsen är minst sagt uppbragt över barn- och utbildningsnämndens nedläggningsförslag.

– Jag har inte fått någon som helst information om planerna, säger han. Och då sitter jag ändå som ordinarie ledamot i nämnden.

– Nedläggning är en större fråga än bara skolan. Jag ser det som en fråga om hela kommunens trovärdighet. Jag blir både frustrerad och ledsen å kommunens vägnar om nedläggningen blir verklighet. Det skulle vara ett enormt svek, säger Mobelius.

Han pekar på att det är mycket på gång i Järnforsen just nu, att inflyttningen av barnfamiljer kommit igång. Men med nedläggningsförslaget är han orolig för att den positiva trenden kommer av sig.

– Det finns en framtidstro nu igen i Järnforsen. Men hur det blir med den nu, återstår att se.

Frågan om skolans vara eller icke vara har diskuterats i åratal. Men Mobelius tycker i stället att skolledningen borde sätta ner foten och göra en satsning på skolan.

– Låt oss säga en tvåårig provperiod, som sedan utvärderas så att vi ser vad det ger.