I ett Linköpingsförslag har förslaget att kommunen ska inrätta en hörselklass för högstadieelever presenterats. Förslaget går att rösta på ytterligare en månad, men redan i dag står det klart att det ska skickas vidare för utredning i kommunen eftersom det har fått 294 röster.
De ledande politikerna i barn- och ungdomsnämnden, Jakob Björneke (S) och Erik Östman (M) är överens i frågan och anser att det inte alltid ligger i barnets intresse att skapa speciallösningar. Barn- och ungdomsnämndens avgående ordförande Jakob Björneke sa vid det tillfället att kommunens grundinställning är att inkludera i så hög utsträckning som möjligt. Det vill säga, att barnet med viss hjälp ska kunna gå i en "vanlig" klass.
Ett av de argument som framfördes är att barnen som gått i skola med speciallösning kan få det jobbigare senare i livet när de kommer ut i en verklighet som inte är särskilt anpassad till deras särskilda funktionshinder.
Det här är något som Susanna Ahlström inte alls förstår.
– Detta är ju helt ogrundat och jag vet inte varifrån de får idén. Jag förstår i och för sig tanken med inkludering och det gör HRF också. Men när det gäller våra barn och ungdomar så måste det till speciallösningar, säger hon.
Barnen hon syftar på är barn med hörselnedsättningar, dövhet, barn som använder hörapparat eller har cochleaimplantat (CI).
– Vi ser att det är otroligt viktigt att barnen får sin tvåspråkighet, svenska och teckenspråk.
Hon pekar på att hörseln inte är konstant och att man måste se till det livslånga.
– Man måste rusta det lilla barnet för att klara högre studier och för att kunna – om hörseln ger upp – ha ett fungerande språk. Då måste man ha grundutbildning i teckenspråk och man måste finnas i en teckenspråkig miljö.
I dag finns en hörselklass upp till årskurs 6 på Blästadsskolan. Den är välfungerande och har fantastiska pedagoger, enligt Susanna Ahlström. Men när barnet ska börja högstadiet finns ingen särskild hörselklass.
– Det finns ju profilklasser i annat, finns det verkligen ingen som vill starta en sådan här profil, säger hon.
Den närmaste högstadieskolan med hörselklasser finns i Örebro och många föräldrar tvingas skicka sin 12-åring för att bo på elevhem där. Hon vet också att det finns familjer som väljer att lämna Linköping för att flytta till Örebro. Samma problem har andra familjer i Östergötland.
– Det rimliga vore ju att man inrättade ett högstadium i Östergötland så kan barnen åka taxi dit, säger hon.
annika.ekstedt@ostmedia.se