Elina Lööw och Ville Söderberg pratar med biobesökarna inför premiären av "Löthgänget - en film om vänskap".
Lördag den 20 juli hade den äntligen premiär. Löthgänget - En film om vänskap skildrar det kompisgäng som i en folkabuss 1972 lämnade förorten i Stockholm för att bosätta sig i småländska Yxered.
– Det var så häftigt. Jag har levt som i en kokong under hela produktionen. Det är mycket som ska falla på plats. Att sedan få sin egen film på en stor duk i en biosalong, det var hur mäktigt som helst, säger Elina.
Filmen hade sin premiärvisning på bion i Vimmerby dit drygt 100 inbjudna personer kom.
– Härligt att se så mycket människor som själva inte setts på flera år. Bekanta, barn och barnbarn. Det här gav dem en chans att träffas igen. Anders Lagerman som medverkar i filmen och känner många lokalt i Vimmerby stod för en stor del av inbjudningarna. Vi började redan klockan 15 där jag fick chans att välkomna och berätta för alla gäster om varför filmen faktiskt blev till. Det känns viktigt att belysa det. Efteråt gick de som ville till restaurang Guldkant där historier om tiden och relationerna med gänget bara blev fler och fler. En fin avrundning.
Det var en nästan fullproppad biograf i lördags.
Elina som själv är uppvuxen i Vimmerby och vars familj umgicks med gänget när hon var barn, har varit drivande i skapandet av filmen. Hon säger att det känns ganska unikt att känna de man gör en film om och beskriver visningen som en "minnenas allé".
– Vi satt längst bak i mitten av salongen. På så vis var vi som omslutna av alla. Jag kunde se känslor, skratt och en och annan tår som fälldes. Jag sade direkt efteråt att det kommer ta tid att smälta det här. All fin feedback. Det blev ett kvitto på vad jag och Ville kan, det är inte bara i våra huvuden.
Efteråt var det häng på Guldkant för de som ville. Här sitter "Pecka" Sandholm från Löthgänget tillsammans med Alvin Wännerdahl, barnbarn till Anders Lagerman som också medverkar i filmen.
Recensionerna från gästerna och att själva få se resultatet av sitt verk gav lust att fortsätta.
– Planen framåt är att kontakta olika instanser för att sprida filmen till en större publik. Kanske någon filmfestival. Vi vill även distribuera filmen så att de som är med och även andra som är intresserade av att se den kan få möjlighet att göra det. Inte bara lokalt.
– I vårt team är det viktigt med rättvisa. Det här projektet var det jag som pushade för eftersom det är jag som har haft en relation till de medverkande. Nästa projekt kommer Ville få styra lite mer över. Vi får se vart det leder oss. Om vi kunde skulle vi lägga all vår tid på det här.