Att lägga ner skolorna hade, enligt Erik Wångmar, kunnat gynna kommunens ekonomi, men oppositionen hade i ett sådant läge blivit väldigt stark.
Det råder som bekant tuffa ekonomiska tider för Vimmerby kommun. För 2024 hade majoriteten budgeterat för ett nollresultat, men prognosen visar att man istället går mot ett minusresultat på upp emot 35 miljoner kronor. 2023, gick kommunen 10,6 miljoner kronor back och för drygt en månad sedan höjde kommunens egen långivare, Kommuninvest, riskfaktorn för Vimmerby.
Erik Wångmar, expert på kommunpolitik och statsvetare vid Linnéuniversitet, menar att Vimmerby kommuns ekonomi är sämst i hela Kalmar län
– Min hemkommun Nybro har ett förväntat underskott på 40 miljoner, men den kommunen har 20 000 invånare och Vimmerby har strax över 15 000, så i förhållande till folkmängden är ekonomin i Vimmerby sämre, säger han till Vimmerby Tidning.
Bland majoritetens 11 besparingspunkter, som kom i samband med budgetförslaget i början av september, hittas punkten "Uppdaterad översyn av antalet förskolor och skolor i kommunen." Landsbygdsskolornas vara eller icke vara, som var en het potatis och kraftigt debatterad fråga så sent som förra året, dras alltså upp till ytan igen. Även Erik Wångmar lyfter kommunens småskaliga skolstruktur, med flera små skolor med relativt korta avstånd emellan.
– Förra majoriteten gjorde ju också ett försök (år 2015, reds. anm.) men då var oppositionen våldsam och lyckades till slut stoppa en nedläggningen. Det jag menar är att man har haft chansen att spara pengar men inte tagit den, eftersom man varit känslig för opinionen, säger han.
Tidigare i oktober tog kommunstyrelsen beslutet att lägga ner lunchrestaurangerna för de äldre på Solgläntan i Tuna, Frödala i Frödinge och Granen i Vimmerby. Nedläggningen sparar 1,4 miljoner kronor per år.
– Det är en sak som kanske inte får jättestora konsekvenser i praktiken i och med att de kan ha matdistribution, men det skriks väldigt högt ändå, säger Erik Wångmar.
Det statsvetaren istället menar att man kanske borde titta på är just landsbygdsskolorna. Där finns, enligt honom, ekonomiska besparingar att göra.
– Elevunderlaget för exempelvis skolan i Djursdala kan inte vara jättestort, och avståndet till Södra Vi är hanterbart. Om man sätter elever i en skolbuss som utgår från Djursdala och kör utan stopp så kan man vara i Södra Vi på ungefär 10 minuter. Det är mycket hanterbara transporttider, och samma gäller om man skulle lägga ner skolan i exempelvis Gullringen. Den enda skolan som vid en nedläggning skulle leda till långa transporttider är den i Tuna.
Och skolan i Rumskulla också?
– Ja, men om man då istället låter eleverna gå i skolan i Eksjö kommun, i Mariannelund, blir avstånden inte långa. Då får man förvisso betala interkommunal ersättning. Det är egentligen likadant som när man drog ner på räddningstjänsten i Tuna, man är betydligt snabbare på plats från Mariannelund till Rumskulla än från Vimmerby till Tuna. Att man bara gjorde räddningsvärn i Tuna och inte också i Rumskulla var väl ganska flott då, med tanke på avståndet. Man har inte tagit chanser till rimliga besparingar här.
Regeringen, och finansministern Elisabeth Svantesson (M), tycker att kommunerna måste prioritera bättre med sina pengar. Det framgick i samband med budgetpropositionen för 2025.
– Finansministern lyckas inte lägga en budget i balans själv och då kan hon inte själv prioritera heller, om man ska vara elak. När man drar ner på kommunal verksamhet så skriks det nästan alltid högt. I en del fall är det en befogad kritik men i många fall hade de aktuella besparingarna varit tämligen rimliga. I synnerhet när det gäller skolorna och avstånden, säger Erik Wångmar.
Att lägga ner skolorna hade, enligt statsvetaren, kunnat gynna både eleverna och kommunens ekonomi, men oppositionen kommer i ett sådant fall att bli väldigt, väldigt stark.
– Det kommer att skrikas oerhört, vilket generellt är svårigheterna med att spara på kommunal nivå. Men det bryr sig ju inte finansministern om. Det är baske mig inte så enkelt att vara kommunpolitiker idag, folk har ingen förståelse för när man måste strama åt utan då är det bara de "elaka kommunpolitikerna" som tar ifrån befolkningen sin service, säger han.
Det skulle, enligt Erik Wångmar behövas någon form av "folkuppfostrings-kampanj."
– Man borde få alla att inse att resurserna inte är obegränsade. När folk tänker på det som står dem närmast tänker man inte på de ekonomiskam konsekvenserna för samhället. Det finns besparingsmöjligheter men frågan är vad man vågar göra, säger han.