I Norge jobbade Pauline som förskollelärare och Tom Einar som snickare med egen firma. I Vimmerby står de båda hitintills utan arbete. "Vi tänker att vi ska landa lite först så tar vi tag i att söka jobb sen", säger de.
Efter studenten bestämde sig Vimmerbytjejen Pauline Schultz för att flytta till Norge tillsammans med en tjejkompis. Tanken var att de skulle jobba där ett litet tag och tjäna bra pengar, för att sedan ge sig ut att resa innan de åkte tillbaka hem.
– Det var jättemånga som gjorde så på den tiden, säger hon.
Sagt och gjort. De två vännerna packade sina väskor och gav sig av, utan någon speciell tanke kring vad de skulle jobba med. Den 1 oktober 2008 gick flyttlasset. Vad Pauline inte visste då var att hon skulle bli kvar i Norge i nästan femton år.
– Vi var faktiskt ute och reste i fyra veckor i Thailand, men eftersom jag fick ett bra jobb i Norge bestämde jag mig för att stanna.
Pauline jobbade på Statoil, det som idag är Cirkle K, där hon ganska snabbt fick tjänsten som butikschef, trots sin unga ålder.
– Om man är lite driven kan man få till det mesta ändå, även om man inte har jättemycket erfarenhet.
Hon blev antagen till ett talangprogram där yngre personer inom företaget erbjöds internutbildning. I och med det tillbringade hon ett par år med att plugga sådant som företagsekonomi, personaladministration och marknadsföring på deltid, för att kunna utföra jobbet på bästa sätt. Efter några år på Statoil bestämde sig Pauline för att utbilda sig till förskolelärare.
Hur var omställningen att flytta från Vimmerby till Norge?
– Det var ju dyrt, allt var verkligen skitdyrt.
Några år senare, i början av 2011, fann Pauline kärleken i norrmannen Tom Einar Gran, som hon träffade via en gemensam kompis. I och med det fick hon ytterligare en anledning att stanna kvar i grannlandet. Tiden gick och idag har de barnen Iver, 4, och Milla, 2, tillsammans.
– Det blir kul att se hur det blir när de börjar förskolan här, för de pratar mest norska även om de förstår svenska.
Med tillökning i familjen kände Pauline en längtan efter att vara närmre släkt och vänner. Det blev en stor dragkraft i beslutet att flytta tillbaka till Vimmerby.
– Dessutom passade det ganska bra med tanke på världsläget med räntor och så. Vi tänkte över vilken typ av liv vi vill ha; vill vi ha ett liv där vi betalar massor pengar för ett stort hus som vi inte utnyttjar till fullo, eller ska vi gå ner i storlek och ha mer pengar till annat vi vill göra, säger Tom Einar.
– Flytten gör att vi kan leva lite friare, flikar Pauline in.
Med det resonemanget tog paret beslutet att köpa en bostad i området Stubingränd som växer fram i Vimmerby. Det radhus de köpt är ungefär hälften så stort som deras förra hus och dessutom redan färdigbyggt. De skrev på kontraktet efter att bara ha sett ritningar över hur det skulle bli.
– Vi hade kollat Hemnet varje vecka under en ganska lång tid. Det här projektet kändes ganska bra för att kunna göra en så smidig flytt som möjligt, eftersom allt var klart och vi visste precis när vi skulle få flytta in.
Själva huset är färdigbyggt, så nu gäller det att också komma i ordning invändigt. "Det är skönt att slippa renovera", säger Pauline och Tom Einar.
Det stora huset i Stocke, en timme söder om Oslo, där familjen bodde innan hade de byggt det mesta av själva. Tom Einar som drev en egen firma som snickare satt på stor kunskap och det hela blev ett stort projekt. Efter att ha kommit och gått i bygget under tiden huset växte fram blev själva inflyttningen inte särskilt spännande.
– Jag känner att glädjen över att flytta in här nu har varit lite större än när vi flyttade in i vårt förra nya hus. Det var mer "wow" när vi kom in här, säger Pauline.
Mitt i torsdagens flyttstök öppnade sig himlen och bjöd Kartgränd på en riktig skur.