Susanne vittnar om läget på äldreboendet: "Överkörda"

Personalen på Borghaga hinner inte med de gamlas larm på natten, berättar en anställd som nu fått nog av situationen. "Vi kan inte ge någon kvalitet och man mår inte bra när man går hem", säger Susanne Sandvik.

Susanne Sandvik, som nu väljer att berätta för Vimmerby Tidning om sin upplevelse av arbetsförhållandena på Borghaga, arbetade tidigare på Kvillgården i Storebro. "Jag hade gärna sett att de skulle lyssna på personalen som har tänkt till lite. Man hade kanske kunnat göra det bättre genom att omstrukturera", säger hon.

Susanne Sandvik, som nu väljer att berätta för Vimmerby Tidning om sin upplevelse av arbetsförhållandena på Borghaga, arbetade tidigare på Kvillgården i Storebro. "Jag hade gärna sett att de skulle lyssna på personalen som har tänkt till lite. Man hade kanske kunnat göra det bättre genom att omstrukturera", säger hon.

Foto: Johanna Rotebäck

Vimmerby2024-01-04 18:00

Susanne Sandvik jobbar nätter på äldreboendet Borghaga och berättar att man är fyra undersköterskor på fem avdelningar, vilket enligt henne gör det svårt att tillgodose de äldres behov.

– De får helt enkelt vänta. Vi hinner inte med larmen och eftersom vi bara är fyra står en avdelning tom hela tiden. Vi i personalen blir överkörda totalt på flera sätt med arbetstider, heltidsnorm och neddragningar, säger hon till Vimmerby Tidning.

Vad skulle behövas istället?

– Vi behöver ju vara en på varje avdelning. Vi känner att det här inte håller, det går inte och det är ingen som lyssnar.

Susanne, som varit fast anställd inom kommunen och jobbat på Borghaga i omkring ett år, har tidigare pratat med Vimmerby Tidning om liknande problem på Kvillgården i Storebro, där hon jobbade förut. 

– Mina kollegor tycker likadant men ingen vågar ta tag i det. Jag tycker att vi måste komma ut med det istället för att gå och må dåligt, man känner sig inte tillräcklig på jobbet, säger hon.

Har du tagit upp problemen med era chefer?

– Jag har tagit upp det med vår chef och hennes chef och också ringt till socialchefen och pratat. Det enda de säger är att "jag hör vad du säger, men det finns inga pengar". Vi får inga besked och ingen respons.

Enligt Susanne har flera av hennes kollegor sökt sig bort eftersom de inte orkar och hon säger att hon själv går med liknande tankar

– Jag är utbildad undersköterska men tycker inte att jag har möjlighet att göra mitt arbete som jag vill, vi kan inte ge någon kvalitet och man mår inte bra när man går hem. Jag har inte sökt något annat jobb än men funderar faktiskt på att söka mig till industrin. Om jag hittar ett nattjobb inom industrin så tar jag det, säger hon. 

Situationen kan få stora konsekvenser inte bara för de anställda men också för de äldre som bor på Borghaga. 

– Vi har inkontinensbyten på natten och det kan ta upp till en timme. Om det kommer larm då kan vi inte gå direkt eftersom det inte fungerar att släppa allting, så brukarna får vänta. Häromnatten hade jag fem larm som jag låg efter med och då hade det gått 45 minuter. Det kan vara att vi får en fallolycka och att någon ligger och blöder.

undefined
Boendena Borghaga och Vimarhaga stod klara 2015 och har tillsammans totalt 108 platser.

Ann-Kristin Nilsson är fackligt skyddsombud och även huvudskyddsombud samt undersköterska på Vimarhaga, äldreboendet bredvid Borghaga. Hon har hört snacket och varit med vid många diskussioner om läget på Borghaga.

– Jag förstår oron som finns. Kostnader som inte ryms i budget är inte aktuella och det blir ju alltid en merkostnad att anställa personal men det behövs, för jag vet att de har det väldigt tufft, säger Ann-Kristin Nilsson.

Att inte hinna med larmen kan få allvarliga konsekvenser, menar Ann-Kristin Nilsson.

– Det kan bli väldigt långa väntetider för brukarna och det kan medföra merarbete för personalen. Det gäller oavsett om du är en, två eller fem i personalen, säger hon

Hur ser det ut hos er på Vimarhaga?

– Vi är fem på natten men vi råkar också ut för det här, vi får larm som vi inte hinner med. Man tycker att det bör vara en personal på varje avdelning, det är en trygghet för våra boende att veta att det finns någon där. 

Läget kan, enligt skyddsombudet, leda till tyngre arbetsbelastning, sämre beslut och stress, vilket i sin tur kan leda till arbetsskador.

– Många pratar om att byta jobb och man känner att man inte räcker till. Med elva timmars dygnsvila har ju schemat blivit förändrat för många och en del känner att det har blivit sämre arbetstider. Den allmänna känslan från flera arbetsgrupper är att det är väldigt, väldigt tungt att jobba.

Ann-Kristin Nilsson säger att det är svårt att föreslå en lösning eftersom det, hur man vrider och vänder på det, alltid blir en ökad kostnad.

– Vi som jobbar nattetid försöker pusha för att vi ska få tillbaka våra tio timmar och en kvart, vilket skulle underlätta för dagpersonalen. Kommunen har ett stort underskott så allt, och då menas allt, måste ses över för att hitta besparingar.

undefined
Ann-Kristin Nilsson, fackligt skyddsombud, menar att det inte är okej att Borghaga inte har minst en personal per avdelning nattetid. "Men som det ser ut tror jag inte att det kommer att bli några förändringar", säger hon.
undefined
Anette Nilsson, socialchef.

Anette Nilsson, socialförvaltningens chef, menar att det finns flera sätt för de anställda att lyfta upp problemet de upplever.

– Den här diskussionen behöver man ha i sitt arbetslag tillsammans med chef och skyddsombud, det finns flera vägar att gå. Jag är inte den som tursätter tjänster. Det utgår ifrån de resurser som är fördelade, säger hon.

Varför har Borghaga fyra personal nattetid när Vimarhaga har fem?

– Det fördelas resurser till verksamheter och skillnaden mellan de två husen är att på Vimarhaga finns det en korttidsenhet. Det innebär ett annat uppdrag och det är också olika inriktning på olika enheter, exempelvis om det rör sig om personer med demenssjukdom eller inte. De här delarna diskuterar och planerar man i verksamheterna utifrån de ekonomiska ramarna som man måste förhålla sig till.

Vad tänker du som socialchef om att anställda känner att de inte kan tillgodose brukarnas behov?

– Vi vill självklart att personerna vi är till för får bra insatser från oss och det är viktigt att man lyfter saker i de forum som finns och jobbar med det konstruktivt, så ser jag på det.

Är det realistiskt att önska en förändring på Borghaga? 

– Vi har ju de ekonomiska ramarna vi har och några andra medel finns inte, sen så får man fördela det på bästa möjliga sätt. Hur man ska lägga upp arbetet och göra riskbedömningar måste man titta på i verksamheten.

Vad händer om pengarna inte räcker?

– Det finns formella vägar att lyfta den frågan och det kan behandlas politiskt, men samtidigt är det så att alla verksamheter har en ekonomisk ram. Det finns fler som har åsikter om hur många man skulle vilja vara i arbetslaget, och det har jag respekt för.
 

undefined
"Jag tycker att vi måste komma ut med det istället för att gå och må dåligt, man känner sig inte tillräcklig på jobbet", säger Susanne Sandvik om sin arbetsituation på Borghaga.
undefined
Helen Nilsson (S), kommunstyrelsens ordförande menar att man måste hålla hårt i pengarna nu. "Problemet vi har är ju att vi lever över våra tillgångar och måste se över alla våra verksamheter", säger hon.

Kommunstyrelsens ordförande Helen Nilsson (S) säger att diskussionerna på Borghaga inte nått henne personligen.

– Det är tråkigt att personalen känner att de inte kan sköta sina jobb men jag vet inte vad antalet anställda är beräknat på, säger hon.

Är allting som kostar pengar i kommunen lagt på is oavsett konsekvenser, eller finns det en gräns? 

– Nej, det är klart att allting inte är lagt på is men vi måste hålla hårt i pengarna. Eftersom vi inte har de pengarna som ska betalas ut så måste vi prioritera. Om det finns anledning att prata om arbetsmiljöfrågor och hälsorisker är det absolut så att vi kan plocka upp det.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!