Susanne Sandvik jobbar nÀtter pÄ Àldreboendet Borghaga och berÀttar att man Àr fyra undersköterskor pÄ fem avdelningar, vilket enligt henne gör det svÄrt att tillgodose de Àldres behov.
â De fĂ„r helt enkelt vĂ€nta. Vi hinner inte med larmen och eftersom vi bara Ă€r fyra stĂ„r en avdelning tom hela tiden. Vi i personalen blir överkörda totalt pĂ„ flera sĂ€tt med arbetstider, heltidsnorm och neddragningar, sĂ€ger hon till Vimmerby Tidning.
Vad skulle behövas istÀllet?
â Vi behöver ju vara en pĂ„ varje avdelning. Vi kĂ€nner att det hĂ€r inte hĂ„ller, det gĂ„r inte och det Ă€r ingen som lyssnar.
Susanne, som varit fast anstÀlld inom kommunen och jobbat pÄ Borghaga i omkring ett Är, har tidigare pratat med Vimmerby Tidning om liknande problem pÄ KvillgÄrden i Storebro, dÀr hon jobbade förut.
â Mina kollegor tycker likadant men ingen vĂ„gar ta tag i det. Jag tycker att vi mĂ„ste komma ut med det istĂ€llet för att gĂ„ och mĂ„ dĂ„ligt, man kĂ€nner sig inte tillrĂ€cklig pĂ„ jobbet, sĂ€ger hon.
Har du tagit upp problemen med era chefer?
â Jag har tagit upp det med vĂ„r chef och hennes chef och ocksĂ„ ringt till socialchefen och pratat. Det enda de sĂ€ger Ă€r att "jag hör vad du sĂ€ger, men det finns inga pengar". Vi fĂ„r inga besked och ingen respons.
Enligt Susanne har flera av hennes kollegor sökt sig bort eftersom de inte orkar och hon sÀger att hon sjÀlv gÄr med liknande tankar
â Jag Ă€r utbildad undersköterska men tycker inte att jag har möjlighet att göra mitt arbete som jag vill, vi kan inte ge nĂ„gon kvalitet och man mĂ„r inte bra nĂ€r man gĂ„r hem. Jag har inte sökt nĂ„got annat jobb Ă€n men funderar faktiskt pĂ„ att söka mig till industrin. Om jag hittar ett nattjobb inom industrin sĂ„ tar jag det, sĂ€ger hon.
Situationen kan fÄ stora konsekvenser inte bara för de anstÀllda men ocksÄ för de Àldre som bor pÄ Borghaga.
â Vi har inkontinensbyten pĂ„ natten och det kan ta upp till en timme. Om det kommer larm dĂ„ kan vi inte gĂ„ direkt eftersom det inte fungerar att slĂ€ppa allting, sĂ„ brukarna fĂ„r vĂ€nta. HĂ€romnatten hade jag fem larm som jag lĂ„g efter med och dĂ„ hade det gĂ„tt 45 minuter. Det kan vara att vi fĂ„r en fallolycka och att nĂ„gon ligger och blöder.
Ann-Kristin Nilsson Àr fackligt skyddsombud och Àven huvudskyddsombud samt undersköterska pÄ Vimarhaga, Àldreboendet bredvid Borghaga. Hon har hört snacket och varit med vid mÄnga diskussioner om lÀget pÄ Borghaga.
â Jag förstĂ„r oron som finns. Kostnader som inte ryms i budget Ă€r inte aktuella och det blir ju alltid en merkostnad att anstĂ€lla personal men det behövs, för jag vet att de har det vĂ€ldigt tufft, sĂ€ger Ann-Kristin Nilsson.
Att inte hinna med larmen kan fÄ allvarliga konsekvenser, menar Ann-Kristin Nilsson.
â Det kan bli vĂ€ldigt lĂ„nga vĂ€ntetider för brukarna och det kan medföra merarbete för personalen. Det gĂ€ller oavsett om du Ă€r en, tvĂ„ eller fem i personalen, sĂ€ger hon
Hur ser det ut hos er pÄ Vimarhaga?
â Vi Ă€r fem pĂ„ natten men vi rĂ„kar ocksĂ„ ut för det hĂ€r, vi fĂ„r larm som vi inte hinner med. Man tycker att det bör vara en personal pĂ„ varje avdelning, det Ă€r en trygghet för vĂ„ra boende att veta att det finns nĂ„gon dĂ€r.
LÀget kan, enligt skyddsombudet, leda till tyngre arbetsbelastning, sÀmre beslut och stress, vilket i sin tur kan leda till arbetsskador.
â MĂ„nga pratar om att byta jobb och man kĂ€nner att man inte rĂ€cker till. Med elva timmars dygnsvila har ju schemat blivit förĂ€ndrat för mĂ„nga och en del kĂ€nner att det har blivit sĂ€mre arbetstider. Den allmĂ€nna kĂ€nslan frĂ„n flera arbetsgrupper Ă€r att det Ă€r vĂ€ldigt, vĂ€ldigt tungt att jobba.
Ann-Kristin Nilsson sÀger att det Àr svÄrt att föreslÄ en lösning eftersom det, hur man vrider och vÀnder pÄ det, alltid blir en ökad kostnad.
â Vi som jobbar nattetid försöker pusha för att vi ska fĂ„ tillbaka vĂ„ra tio timmar och en kvart, vilket skulle underlĂ€tta för dagpersonalen. Kommunen har ett stort underskott sĂ„ allt, och dĂ„ menas allt, mĂ„ste ses över för att hitta besparingar.
Anette Nilsson, socialförvaltningens chef, menar att det finns flera sÀtt för de anstÀllda att lyfta upp problemet de upplever.
â Den hĂ€r diskussionen behöver man ha i sitt arbetslag tillsammans med chef och skyddsombud, det finns flera vĂ€gar att gĂ„. Jag Ă€r inte den som tursĂ€tter tjĂ€nster. Det utgĂ„r ifrĂ„n de resurser som Ă€r fördelade, sĂ€ger hon.
Varför har Borghaga fyra personal nattetid nÀr Vimarhaga har fem?
â Det fördelas resurser till verksamheter och skillnaden mellan de tvĂ„ husen Ă€r att pĂ„ Vimarhaga finns det en korttidsenhet. Det innebĂ€r ett annat uppdrag och det Ă€r ocksĂ„ olika inriktning pĂ„ olika enheter, exempelvis om det rör sig om personer med demenssjukdom eller inte. De hĂ€r delarna diskuterar och planerar man i verksamheterna utifrĂ„n de ekonomiska ramarna som man mĂ„ste förhĂ„lla sig till.
Vad tÀnker du som socialchef om att anstÀllda kÀnner att de inte kan tillgodose brukarnas behov?
â Vi vill sjĂ€lvklart att personerna vi Ă€r till för fĂ„r bra insatser frĂ„n oss och det Ă€r viktigt att man lyfter saker i de forum som finns och jobbar med det konstruktivt, sĂ„ ser jag pĂ„ det.
Ăr det realistiskt att önska en förĂ€ndring pĂ„ Borghaga?
â Vi har ju de ekonomiska ramarna vi har och nĂ„gra andra medel finns inte, sen sĂ„ fĂ„r man fördela det pĂ„ bĂ€sta möjliga sĂ€tt. Hur man ska lĂ€gga upp arbetet och göra riskbedömningar mĂ„ste man titta pĂ„ i verksamheten.
Vad hÀnder om pengarna inte rÀcker?
â Det finns formella vĂ€gar att lyfta den frĂ„gan och det kan behandlas politiskt, men samtidigt Ă€r det sĂ„ att alla verksamheter har en ekonomisk ram. Det finns fler som har Ă„sikter om hur mĂ„nga man skulle vilja vara i arbetslaget, och det har jag respekt för.
Kommunstyrelsens ordförande Helen Nilsson (S) sÀger att diskussionerna pÄ Borghaga inte nÄtt henne personligen.
â Det Ă€r trĂ„kigt att personalen kĂ€nner att de inte kan sköta sina jobb men jag vet inte vad antalet anstĂ€llda Ă€r berĂ€knat pĂ„, sĂ€ger hon.
Ăr allting som kostar pengar i kommunen lagt pĂ„ is oavsett konsekvenser, eller finns det en grĂ€ns?
â Nej, det Ă€r klart att allting inte Ă€r lagt pĂ„ is men vi mĂ„ste hĂ„lla hĂ„rt i pengarna. Eftersom vi inte har de pengarna som ska betalas ut sĂ„ mĂ„ste vi prioritera. Om det finns anledning att prata om arbetsmiljöfrĂ„gor och hĂ€lsorisker Ă€r det absolut sĂ„ att vi kan plocka upp det.