Kristina Alsér, Locknevi och Carola Häggkvist är två av ambassadörerna i Hjärtuppropet. "Vi är alla olika, men vi har en gemensam baby, vi brinner för det här", säger Kristina Alsér.
Insikten skvalpar i det ytliga skiktet av medvetandet. En siffra – runt 5 500 – svenskar varje år drabbas av plötsligt hjärtstopp utanför sjukhus. Alltför få överlever. Sedan ruskar många av sig obehaget.
– "Det händer inte oss", tänker vi ofta. Men det kan det faktiskt göra, säger Kristina Alsér.
Den 25 augusti 2017 såg hon sin man falla ihop livlös, drabbad av plötsligt hjärtstopp. Hon larmade SOS, och kunde med lotsning av SOS-operatören ge HLR till ambulansen var på plats.
Året därpå fick hon den fina utmärkelsen ”Årets hjärtlungräddare”.
Sedan dess har hon tagit varje tillfälle att transformera personlig erfarenhet till ökad kunskap hos andra. Genom att ordna HLR-kurser, lyfta frågan om tillgängliga hjärtstartare och numera också via Hjärtuppropet, där hon är en av ambassadörerna. Här finns också namn som Jessica Andersson, Joe Labero, Lasse Kronér, Christer Björkman och David Lagercrantz.
– Några av oss har mer kända namn än andra, och ibland kan det vara det som krävs för att man ska få genomslag. Men ingen är med här som någon slags galjonsfigur, den gemensamma faktorn är att alla har ett stort engagemang, många har också en egen koppling till hjärtstopp. Och det viktiga för oss är att det inte bara är ord utan också handling, vi har HLR-rådet bakom oss, och forskning och kompetens.
Kristina Alsér tillsammans med en del av de andra ambassörerna i Hjärtuppropet vid senaste träffen. På bilden också initiativtagare och så kallade hjärtvänliga partners.
Hjärtuppropet startades 2022 på initiativ av ambulanssjuksköterskan Björn Jadeland. Han hade fått nog av att inte hinna fram i tid, att berätta för anhöriga att ”tyvärr, vi kom för sent, det fanns inget mer vi kunde göra.” Projektet har tre huvudsyften: Fler behöver lära sig hjärt-lungräddning, det behövs fler hjärtstartare – och de måste vara tillgängliga för alla.
– Liv räddas när hela kedjan håller, från 112-larm till adekvat HLR, defibrillering och vård. Vid vår senaste träff i Stockholm hade vi ett seminarium där professor Therese Djerf, kardiolog och ordförande i HLR-rådet, föreläste. Hon sa en sak som jag tycker sammanfattar precis vad det handlar om. Om det inte finns någon att rädda är hennes och hennes kollegors kunskaper och arbete helt meningslöst. Kedjan innan man kommer till sjukhuset är oerhört viktig, säger Kristina Alsér.
"Borde vara lika självklar som en brandvarnare". Kristina Alsér ser ett stort behov av fler tillgängliga hjärtstartare, inte minst i glesbygd. Hemma finns en permanent hjärtstartare i trädgårdsmästeriet, "alltid över tio grader, alltid öppet".
Det går framåt. För några år sedan räddades tio procent av de som drabbats av hjärtstopp utanför sjukhus, nu tolv procent. Antalet hjärtstartare har ökat kraftigt sedan Hjärtuppropet drog igång sitt arbete och närmar sig 25 000 registrerade. Det är bra, men inte tillräckligt bra, tycker Kristina Alsér. Alla som skaffar hjärtstartare ska registrera den i Hjärtstartarregistret, men mörkertalet är stort. Och motstånd från exempelvis fastighetsägare kan bromsa den bästa placeringen av hjärtstartarna.
– I Sverige är vi inte alls lika bra som i exempelvis Danmark, på att se till att hjärtstartare är tillgängliga för alla. Vi håller på dem själva. Det är bra för hotellgästerna om det hänger en i lobbyn – men om receptionen stänger? Och många arbetsgivare ser till att det finns på jobbet, men det är långt ifrån alla hjärtstopp som inträffar under kontorstid.
Varför är det så här?
– Okunskap, vi känner oss trygga själva när vi har en hjärtstartare. Och det finns en utbredd missuppfattning att det finns risk att hjärtstartare stjäls eller förstörs. Det stämmer inte. Det finns ingen andrahandsmarknad, men däremot en etisk gräns. Skulle man vara orolig kan man försäkra sin hjärtstartare.
Det finns goda exempel. Kristina lyfter stadshuset hemma i Vimmerby som ett sådant. Där hänger hjärtstartaren utanför entrén.
– Väldigt bra, men av totalt 42 registrerade hjärtstartare i Vimmerby kommun är bara tolv tillgängliga.
Vad säger du om det?
– Att potentialen att bli bättre är stor.
Hon och ambassadörskollegan Stefan Jutterdal från Oskarshamn slåss lite extra för de små kommunerna.
– Det är ännu viktigare där det tar längre tid att få en ambulans. Om man nu vet att de flesta hjärtstopp inträffar i hemmen och vi har en stor landsbygd, där många invånare bor, borde man installera tillgängliga hjärtstartare i alla skolor, förskolor och äldreboenden. Varför är inte det lägstanivå i alla kommuner?
Vad får du ut av att vara ambassadör i Hjärtuppropet?
– Varje gång vi ses får man ny energi. Det är fortfarande en bearbetning, det sticker jag inte under stol med. Och så drivs jag av att göra skillnad.