LÄS MER: Avslöjar: ÅFF sparkar tränaren

Det har känts som att det legat i luften ett tag med tanke på den senaste tidens svaga resultat. Det är tränaren som bär ansvaret och det är så det ska vara.

Men att det ska vara tränarens fel att ÅFF ligger där ÅFF ligger?

Nej.

Jag köper inte det.

Därför känns beslutet märkligt och en smula panikartat.

Efter bara åtta omgångar,

Är det något som inte är tillräckligt bra för att nå upp till målen så är det laget och spelarna. I synnerhet inte med alla skador som kommit på slutet och som bidragit till det utsatta läget.

Perspektiv är inte ÅFF-fansens bästa gren, Rickard Johansson har utsatts för mycket kritik och det är ingen hemlighet att det också finns sponsorer som i olika sammanhang legat på för en förändring. Nu blir det så och därmed kommer åtminstone det snacket att lugna ned sig.

Skrev det redan i en krönika för några veckor sedan:

"Jösses, vad det klagas och det är inte utan att man undrar vad det finns för perspektiv. ÅFF är inte vad ÅFF har varit och har för tillfället varken sportslig kvalitet, ekonomiska muskler eller organisation i övrigt för att ha superettan som realistiskt mål."

Rickard Johansson har säkert sina brister som tränare och om det nu verkligen är så att att det saknas energi för att vända trenden kan jag möjligen förstå bytet. Men igen: jag är inte alls säker på att det kommer att lyfta för det. Problemet ligger inte där.

Jag tror fortfarande att det hade slutat med en mittenplacering med Johansson kvar och jag tror att det blir något liknande med Tor-Arne Fredheim i tränarbåset på Kopparvallen. Ingen toppstrid, men inte heller någon ångestkamp.

Oavsett tränare.