"Regionen vill satsa, medan Trafikverket möjligen har en annan agenda. På sätt och vis påminner det om ett gammaldags chickenrace. Den där leken där exempelvis två bilar kör rakt mot varandra och den som svänger av först har förlorat", skriver krönikören.
Våren 2021 ville Trafikverket ta bort riksintresset för Stångådalsbanan mellan Hultsfred och Linköping. Förslaget i sig är häpnadsväckande, framför allt när det skulle försvåra en av Trafikverkets huvuduppgifter, nämligen att underhålla och framtida upprustningar av landets järnvägar, i det här fallet Stångådalsbanan.
Än mer häpnadsväckande är det hur de kom fram till förslaget. De lyckades med konstycket att vantolka Centerns krav i januariöverenskommelsen om att vissa riksintressen försvårar kommunal utveckling. Annie Lööf och Centern krävde knappast färre riksintressen för att Trafikverket skulle kunna lägga ner tågtrafik som binder ihop landsbygden med storstadsregionerna. Men visst, för den konspiratoriskt lagde är det uppenbart.
I onsdags kom så Trafikverkets förslag om att Stångådalsbanans nya slutstation i norr ska bli i stadsdelen Tannefors i Linköping. Man vill alltså ta bort förbindelsen med Södra stambanan. Jaha, resenärerna ska således stiga av tåget i Tannefors för att anträda en buss som ska ta dem till den nya tågstationen som ska byggas i samband med att Ostlänken drar förbi Linköping. Jag tycker det är dumt, om jag ska uttrycka mig milt. Någon annan skulle förmodligen uttrycka sig på ett mer kraftfullt sätt. Kanske att det verkar vara hål i huvudet på somliga, eller möjligen att för dumheten finns inga gränser. Men sådan är inte jag. Den konspiratoriskt lagde skulle inte tänka någon av tankarna. Han eller hon skulle inte ens bli upprörd och börja fäkta med armarna. Han eller hon skulle iskallt identifiera det som en del i Trafikverkets masterplan att äntligen kunna lägga ner Stångådalsbanan.
När Vimmerby Tidning intervjuar Trafikverkets planerare, Fredrik Brokvist, säger han bland annat: ”Utifrån hur dagens trafiksystem ser ut så kan jag förstå att man ser svårigheter men samtidigt skapar det möjligheter.” Att rälsen inte går ända fram till den nya tågstationen är lätt att identifiera som en svårighet. Vad för möjligheter det skapar är däremot inte lika lätt att komma på, och Brokvist kommer inte med några egna förslag.
Men okej. I slutändan handlar det som vanligt om mängden pengar. Att låta Stångådalsbanan ansluta till den nya tågstationen skulle kosta mycket pengar. Och enligt Trafikverket är det få av resenärerna som ska någon annanstans än till Linköping. De flesta vill ändå stiga av i Tannefors för att de arbetar på Saab, hävdar de. Trafikverket menar således att det kostar mer än det smakar. Samma resonemang som regeringen hade när de nyligen satte stopp för höghastighetsbanorna på Ostlänken. Det kostar mer än det smakar.
För den konspiratoriskt lagde handlar alltså Trafikverkets agerande ytterst om att kunna lägga ner Stångådalsbanan och Tjustbanan. De båda banorna lappas och lagas lite eftersom, men det görs ingen egentlig upprustning. Samtidigt har Region Kalmar beslutat om en miljardsatsning som innebär nya tåg och att elektrifiera delar av de båda banorna. Regionen vill satsa, medan Trafikverket möjligen har en annan agenda. På sätt och vis påminner det om ett gammaldags chickenrace. Den där leken där exempelvis två bilar kör rakt mot varandra och den som svänger av först har förlorat.
Hur mycket pengar Trafikverket årligen spenderar på underhåll av Stångådalsbanan har jag inte lyckats ta reda på. Men det rör sig förmodligen om åtskilliga miljoner, även om det som sagt mest handlar om att lappa och laga. Det är likafullt miljoner som Trafikverket vill använda till andra saker på andra platser i Sverige. Så enligt den konspiratoriskt lagde kommer vi så småningom till en punkt när det inte går att lappa och laga mer, och det är då som Trafikverket ”tvingas” lägga ner banan. Region Kalmar å sin sida kan hävda att när de nu gör den här stora investeringen så måste Trafikverket rusta upp så de kan köra där med sina nya tåg. Något som är planerat att ske 2026 till en kostnad av 1,2 miljarder. Frågan är alltså vem som håller ut längst? Det är emellertid ingen hemlighet att Vimmerby Tidning gärna ser en upprustad Stångådalsbana som går ända fram till den nya tågstationen, så att vi i en framtid återigen kan ta ett och samma tåg hela vägen från Vimmerby eller Hultsfred till Stockholm.
Avslutningsvis. Våren 2021 skrev jag att Trafikverket inte skulle få igenom sin idé om att plocka bort riksintresset för Stångådalsbanan mellan Hultsfred och Linköping. Jag skrev att det inte var Centerns intention med januariavtalet, att de snarare skulle se till så Trafikverket drog tillbaka sitt förslag. Jag hade fel. Trafikverket klassar inte längre sträckan Hultsfred – Linköping som något som har riksintresse.