Den 21 november tog Länsstyrelsen Kalmar län beslutet att bedriva skyddsjakt på varg. Det efter att flera attacker på tamdjur skett i länet. Beslutet överklagades av Svenska Rovdjursföreningen som menade att vargen var genetiskt viktig för den svenska vargstammen. Under fredagen kom beslutet från förvaltningsrätten i Luleå, något som P4 Kalmar var först att rapportera om. Förvaltningsrätten häver skyddsjakten.
– Man gick på Rovdjursföreningens linje med bevarandestatus på vargen. Trots att den med råge har uppfyllt angrepp på tamboskap, säger Anders Karlsson och berättar att domen kan komma att överklagas.
– Det finns saker som står i domen, som att vi inte uttömt alla möjligheter för att undvika skyddsjakt exempelvis installning om nätter. Men tre av fyra angrepp skedde dagtid. Så vi ska sätta oss ner och se om vi ska gå vidare med ärendet för att pröva domen. Inte för att vi tar ställning utan för att vi vill ha det som en prejudicerade dom framöver.
Magnus Orrebrant är pressansvarig på Svenska Rovdjursföreningen.
– Domen känner vi var bra. Vi har förstått att det varit en del upprörda känslor. Men det är en genetiskt viktigt varg och det är viktigt för den svenska vargpopulationen att den får överleva och bilda revir någonstans. Det är värt så pass mycket att man får acceptera att några får tyvärr kanske dödas. Invandringen av nya vargar från Finland/Ryssland har oerhört stor betydelse. Jag tror att det är viktigt att folk förstår att tillåter vi inte de här vargarna så innebär det explicit att vi måste ha mycket mer varg än vad vi har idag för att undvika inavel. Så har man önskemål om att ha mindre vargar så ska man låta de här vargarna leva. Sedan är vi inte emot skyddsjakt om det är vargar som ställer till problem. Men det här är ett unikt fall.
Anders Karlsson menar att länsstyrelsen förstår argumentet om att vargen är genetiskt viktig.
– Vi köper att den har hög bevarandestatus men å andra sidan tycker vi att det skett för många angrepp på tamboskap och därför tyckte vi att det var dags att göra något. Det är 9-10 stycken från Halland, Skåne, Blekinge, Kronoberg och här som var bekräftade av denna individ. Så vi tyckte att den straffat ut sig själv. Vi tror tyvärr inte det är ett beteende som går över bara för att den flyttar på sig.