Oxgården har funnits sedan 2004 och består idag av 45 hus, över 330 bäddar, stor innergård och en restaurang.
Oxgården, strategiskt placerad mittemellan Astrid Lindgrens Näs och Astrid Lindgrens värld, har på sina 20 år hunnit bli en självklarhet i stan för både Vimmerbybor och turister. Från idé och byggstart till drift och utveckling har Staffan Samuelson hela tiden hållit i trådarna men i somras kom hux flux beskedet att entreprenören valt att sälja verksamheten, fastigheten och varumärket.
– Det har väl kanske sjunkit in nu, att jag snart ska släppa det. Det känns bra och det som känns extra bra är ju att Astrid Lindgrens värld köper det. Det hade kanske funnits någon annan som kunnat köpa det men jag kan inte tänka mig att någon skulle göra det bättre. En hotellkedja hade inte haft samma känsla för det genuint småländska som jag ändå byggt hela Oxgården på, säger Staffan Samuelson.
Staffan beskriver boendeanläggningen som sitt livsverk, eller åtminstone en stor del av det, när Vimmerby Tidning träffar honom under en paus i arbetet med den galna äppelskörden ute på Musteriet i Djursdala, som han driver sedan år 2020.
– Astrid Lindgrens värld var såklart förstahandsvalet som köpare för Oxgården. Hade de inte varit intresserade hade jag fått bredda mig lite och det fanns också andra intressenter som pejlat läget lite redan innan. Men någon annan hade kanske tänkt att "Pippi är större än Emil så vi målar alla hus gula istället." Eller att någon köpt det men inte riktigt haft råd och att det börjat förfalla. Jag bor ju ändå här och kommer åka förbi varje dag, så jag känner verkligen att det hade varit sorgligt om flaggan hängt på trekvart och det varit dåligt målat. Så vet jag att det inte kommer bli nu, säger han.
Trots att Staffan Samuelson lämnar över ansvaret för Oxgåden tycker han att det ska bli intressant och spännadne att följa dess utveckling i framtiden.
Ingen riktig semester på 20 år
Överlämningen sker 4 november men redan nu har personal från sagoparken varit på studiebesök. Processen drogs igång förra hösten och det var Staffan som tog första steget.
– Jag fyllde 65 nu i söndags och min målsättning var att någonting skulle ha hänt ungefär då. Sen visste jag ju också att oavsett hur överens man är så är det alltid en lång process, men jag tycker att det har gått rätt snabbt ändå faktiskt. Det har varit friktionsfritt.
Hur mycket tid har du lagt ner på Oxgården under de här 20 åren?
– Ja, man har ju inte kunnat ha en riktig sommarsemester på 20 år, så är det. Det är mycket med att driva runt en sådan här anläggning och särskilt på sommaren. Sen är det ju lugnare på vintern men även då är det är mycket administration, underhåll och så vidare. Men vi har försökt satsa mycket på att ha ledigt under vintrarna och kunna åka bort längre.
"Jag förstod ju att kunde man bara bygga någonting bra så var det nästan omöjligt att misslyckas."
Staffan Samuelson
Oxgården
"Det är väl inte många som tror..."
Här någonstans kan det vara på sin plats att backa bandet en aning. Hur hamnade egentligen en stockholmare och utbildad civilekonom bakom spakarna på en boendeanläggning med 330 bäddar, i Vimmerby? 65-åringen har till att börja med inte alltid varit entreprenör.
– Det är väl inte många som tror det nu men jag jobbade på Handelsbanken i Stockholm, som marknadsansvarig för alla privatkrediter och så vidare, och där var jag i tolv år.
Vid den här tiden, i början av 90-talet, var han också en del av den stora familjen på Näs och tillbringade därför en hel del tid på både somrar och lov i Vimmerby. Staffan, som även har en magisterexamen i entreprenörskap och marknadsföring började känna sig lite låst i sitt jobb på banken.
– Jag kände liksom att det hade varit oroligt att utveckla någonting. Jag hade många idéer i huvudet och det fanns inte direkt utrymme för att hitta på egna grejer på Handelsbanken.
"Det har väl kanske sjunkit in nu, att jag snart ska släppa det."
Staffan Samuelson
Oxgården
Under ett besök i Vimmerby förälskade sig Staffan i ett hus på Storgatan, Munthes Drogstuga vid Komedianten, och köpte det av Peter Flintzberg, som drev två stycken turistlägenheter där.
– Sen när vi ändå var här mycket så hade jag det som ett litet sommarprojekt att hyra ut det, så man kan säga att jag kom in i turistnäringen i Vimmerby för många år sedan. Jag lärde känna Christina Thorstenson som var turistchef då och stugan hyrdes ut via turistbyrån, så jag blev riktigt engagerad i utvecklingen stan.
Astrid Lindgrens värld har i dagsläget cirka 1 400 bäddar. I och med köpet av Oxgården tillkommer ytterligare 330 stycken.
"Astrid Lindgrens värld var såklart förstahandsvalet som köpare. Hade de inte varit intresserade hade jag fått bredda mig lite och det fanns också andra intressenter som pejlat läget lite redan innan", säger Staffan Samuelsson.
I samma veva lärde Staffan också känna Tommy Isacsson, som grundade Astrid Lindgrens värld ihop med Rein Soowik och Per Jalminger. Insikten om att det fanns ett enormt behov i stan smög sig på.
– Parken hade som små friggebodar de hyrde ut och det var väl lite folk som hyrde ut någon källare i Vimmerby, men det kom ju liksom hundratusentals turister hit. Så jag förstod ju att kunde man bara bygga någonting bra så var det nästan omöjligt att misslyckas.
Nu hade Staffan slutat på Handelsbanken och var istället vd för ett dotterbolag till WM-Data, som på den tiden var ett av Sveriges största it-bolag. Så kom krisen och bolaget försvann.
– Då blev det lite sådär akut och jag var tvungen att hitta på någonting annat. Jag visste att jag skulle vilja bygga någonting i Vimmerby och efter mina många år på banken visste jag ju hur man skriver låneansökan, affärsplan och allting. Jag fick med mig Vimmerby Sparbank och sedan ritade jag allting. Jag visste hur jag ville att det skulle se ut, med en skånelänga och en sluten innergård utan bilar.
Entreprenören kilar in bland äpplena och kommer snabbt tillbaka med en inramad tavla, en "ritning", som han fick hjälp av konstnären Torsten Andersson från Södra Vi att måla.
– Det är liksom själva originalet det här. Det häftiga är att den stämmer precis med bygglovsritningarna som gjordes sen, det saknas bara ett litet fönster. Jag åkte runt på massor av olika ställen och tittade, allt ifrån Fjällgatan i Stockholm till torp i Småland, och Torsten och jag tog fram den här tillsammans.
Vad har du lärt dig under dina 20 år med Oxgården?
– Jag har ju lärt mig massvis, en hel bransch. Jag har lärt mig om hur besöksnäring fungerar och mycket om hur man bygger hus, eftersom jag ju byggt allting här själv. Vi har inte använt något husföretag utan jag hyrde in mig i lokaler hos Tommy Isacsson och vi byggde allting i väggblock, det var som att vi satte upp en mini-husfabrik. Och i och med att det gick så bra så blev jag ju liksom peppad till att bygga vidare hela tiden
Och byggt vidare har han gjort. När anläggningen öppnade fanns cirka 100 bäddar och idag finns mer än tre gånger så många. Utvecklingsarbetet har fortsatt men en av de stora aha-upplevelserna kom när Staffan såg att barnvagnarna i sagoparken kom på led snarare än på rad.
– Efter ett par år såg jag hur efterfrågan förändrades. De som bodde här var ofta två familjer som reste ihop, eller farmor och farfar ihop med barn och barnbarn. Husen var ju bara fem- eller sexbäddshus och det enda större vi hade då, med åtta bäddar, var alltid fullbokat hela sommaren redan innan julafton. När de här familjerna åkte till fjällen så bodde alla tillsammans och lagade gemensam köttfärssås, men i Vimmerby fanns ju ingenstans där man kunde göra det. Jag var säker på att turisterna önskade sig mer och satsade på större hus.
Karriären kröntes med fint pris
De större husen, med åtta till tolv bäddar, blev populära och är fortfarande de som bokas upp först. Oxgården genom åren har slagit rekord på rekord och på årets Vimmerbygala kröntes karriären när en märkbart rörd Staffan Samuelson utsågs till årets företagare.
– Jag var riktigt rörd då faktiskt och det blev verkligen som ett erkännande efter alla år. Det har varit en fantastisk resa och jag är väldigt tacksam för att Vimmerby Sparbank trodde på hela grejen från början, det betydde otroligt mycket. Andra banker sa nej och trodde inte att det kunde löna sig att bygga någonting i Vimmerby men med sparbanken var det precis tvärtom. De förstod verkligen värdet i att ha fått tag i mark 100 meter från Astrid Lindgrens barndomshem.
Alla vägar bär till Astrid Lindgrens värld? I princip varenda en av gäster på Oxgården besöker sagoparken.
"Jag visste hur jag ville att det skulle se ut, med en skånelänga och en sluten innergård utan bilar. Säkert för barnen och med ett formspråk som andades Småland", säger Staffan Samuelsson.
Hjälp och stöttning i projektet är viktigt, men man bygger inte upp en boendeanläggning för över 300 gäster utan att ta risker.
– Du måste ju gå in hundra procent för det och våga släppa det du har, för att det ska fungera. Varför skulle en bank riskera någonting om man inte vågar göra det själv? Man hör om folk med en affärsidé som är kvar på sina trygga jobb tills det tagit fart, men om man verkligen vill göra någonting så måste man kasta sig ut.
Nu när du får mer tid över, vad ska du hitta på?
– Jag vill vara härute och utveckla Musteriet ännu mer, och sen så har jag ju barn och barnbarn också. Sen så vill jag resa mer, vi är ett gäng gubbar som kör motorcykel och vi har varit lite överallt, Sydamerika, Afrika och Himalaya fyra gånger. På måndag ska vi åka ner till Grekland ett par veckor och då kör vi motorcykel härifrån. Så sammanfattningsvis blir det mer äventyr och mer äppelmust
Har du någon konkret vision för Musteriet?
– Det är väl spännande nu om reglerna kring gårdsförsäljning förändras och vad man skulle kunna göra här då.
Så du kommer inte sitta rastlös?
– Nej det tror jag inte och jag känner inte heller att jag skulle vilja trappa ner på det sättet, men det är klart att det känns jätteskönt att lämna över Oxgården i trygga händer och kunna vara mer ledig på somrarna.
Vad gör man med 33 miljoner?
Prislappen för Oxgården landade på 33 miljoner kronor och Staffan har i alla fall en liten plan om vad delar av dem ska användas till.
– Det är ju inte mina personliga pengar utan de tillhör företaget. Vi kommer att fortsätta utveckla härute på Musteriet, det är ju ett STF-vandrarhem också, och vi ska bygga ett helt nytt hus och utöka vandrarhemmet. Sen tittar vi också mycket på växthus och jag skulle vilja ha mer egenproducerade grönsaker och så, som vi kan använda i restaurangen. De lokala råvarorna är en stor del av framgången och konceptet här och det vill jag utveckla ännu mer.
Staffan Samuelson beskriver Oxgården som sitt livsverk.
Kommer du att sakna Oxgården?
– Det är klart att det känns vemodigt. Det är väl samma sak som om man ägt en villa i 20 år som man hållit på att snickra på, sen säljer man. Det känns märkligt men samtidigt så vet jag att det är rätt. Inget utav mina barn var intresserade av att ta över och visst kunde jag jobbat på i något eller några år till, men jag ville vara steget före och nu blir det ju en win-win-situation.
Hela arbetslivet kan delas upp i åren på banken, åren som vd och åren som entreprenör och egenföretagare, och för Staffan råder inga tvivel om vad som varit roligast
– Jag skulle nog aldrig klara av att vara anställd igen och så tror jag att de flesta som börjat driva något eget känner. Man får lägga ner så otroligt mycket tid som de som går hem vid fem inte ser, men friheten gör det helt klart värt det, säger Staffan Samuelson.
