En person som kandiderat och stått på valbar plats för sitt parti till kommunfullmäktige i Vimmerby har åtalats för grovt rattfylleri. Varför namnpublicerar inte tidningen i det här fallet? Daniel Söderqvist förklarar resonemanget i veckans lördagskrönika.
Namnpublicering är ingen exakt vetenskap. Många gånger blir det till att bestämma från fall till fall. De två huvudprinciperna är allmänintresse och personlig integritet. Alltså, är det viktigt för allmänheten att veta vem som gjort det ena eller det andra, i motsats till varje människas rätt att slippa få sitt namn i tidningen, på nätet eller i etermedia.
En viktig parameter i ekvationen är hur känd eller viktig personen är som ska få sitt namn i media. Om statsministern eller kungen misstänks för snatteri så är det förmodligen så att allmänintresset övertrumfar den personliga integriteten, jämfört med om det är vilken medborgare som helst. Då gäller principen om den personliga integriteten och den misstänkte slipper se sitt namn i media. Det finns förvisso heller inget allmänintresse i att publicera att en okänd person snattat.
I fredags kunde Vimmerby Tidning berätta att en person som kandiderat, och stått på valbar plats för sitt parti till kommunfullmäktige i Vimmerby, blivit åtalad för grov rattfylla. Personen hade haft 1,72 promille i samband med en trafikolycka. Personen hade på platsen erkänt sig ha druckit en stor mängd alkohol innan bilfärden anträddes och personen uttryckte av uppenbara skäl djup ånger.
För mig som ansvarig utgivare för Vimmerby Tidning var det initialt självklart att publicera namnet på kandidaten till kommunfullmäktige. Och skälet var att allmänhetens intresse vida överstiger den personliga integriteten. Människor i Vimmerby har rätt att veta vilka personerna är som kandiderar för att fatta beslut i kommunen, känna till deras handel och vandel. Tidigare i somras berättade vi exempelvis att sverigedemokraternas kandidat till kommunfullmäktige, Roger Sunesson, dömdes att betala böter på drygt 35 000 kronor för smuggelbrott. Sunesson finns alltjämt på valbar plats och domen är då av allmänintresse.
I fallet med fullmäktigekandidaten som står åtalad för grov rattonykterhet blev utgången en annan. Kandidaten drog nämligen tillbaka sin kandidatur i samband med att Vimmerby Tidning började sin granskning. Om det skedde efter påtryckningar från partiet eller inte spelar ingen större roll. För i och med tillbakadragandet kan personen inte längre anses som en offentlig person, eller en person som Vimmerby Tidning ska granska i sömmarna och därefter namnpublicera.
Vi hade kunnat publicera namnet med motiveringen att personen i och med kandidaturen redan var offentlig. Vi hade förmodligen kunnat följa upp med att det låg i allmänhetens intresse – namnpublicering är som sagt ingen exakt vetenskap – och vi hade med största sannolikhet fått betydligt mer uppmärksamhet och mer läsning. Men i slutänden är det viktigare att göra rätt.
Tidigare i år skrev jag en krönika om att vi har de politiker vi förtjänar – på gott och ont. Jag skrev att alla fritidspolitiker i landet ”är fundamentet i vår demokrati. Utan människor som är villiga att engagera sig har vi ingen demokrati.” Och så är det naturligtvis fortfarande. Vi är alla en del av samhället. Eller om man vill lyfta det ytterligare och låta den engelska 1600-talspoeten John Donne säga hur han ser på tillvaron:
”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, // varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.”
Jag fortsätter således att lyfta fram alla de människor som engagerar sig som fritidspolitiker och som är en viktig del av den svenska demokratin. Men – det betyder inte att Vimmerby Tidning inte kommer att granska alla personer som ställer upp som kandidater till kommunfullmäktige i Vimmerby och Hultsfred. Där viker vi inte en tum. Invånarna har rätt att veta vem de röstar på.
"Personen hade haft 1,72 promille i samband med en trafikolycka. Personen hade på platsen erkänt sig ha druckit en stor mängd alkohol innan bilfärden anträddes och personen uttryckte av uppenbara skäl djup ånger", skriver krönikören.
Det som hänt den tidigare fullmäktigekandidaten är på många sätt en personlig tragedi, även om det ska understrykas att det alltid går att komma tillbaka. Men det är också viktigt att påpeka att hade personen valt att stå kvar på valbar plats så hade Vimmerbyborna fått veta vem personen är. Trots det tragiska. Det handlar om att journalistiken måste vara konsekventneutral.
Ha en fortsatt trevlig sommar.