I april förra året skrev jag om civilkurage. Det handlade bland annat om den modiga Carin Myhr på Ica-Supermarket i Vimmerby, och hur hon sprang ifatt en snattare och vägrade ge sig innan hon fått tillbaka alla varor som mannen snattat. Snattaren hotade och knuffade henne, men hon gav sig inte.
I april året innan hade Vimmerby Tidning en artikelserie om mäns våld mot kvinnor och då skev jag också om civilkurage. Jag skrev bland annat: ”Alla människor har ett personligt ansvar, ett ansvar som betyder att vi ska göra det vi kan för att hjälpa våra medmänniskor i nöd. Vi ska sätta ner foten när något fel begås. Vi ska vara obekväma och inte sopa under mattan. Men – det är naturligtvis lät att skriva, och ännu lättare att säga. Att leva upp till det är en annan sak.”
Nu är det åter april och som av en händelse blir det mer civilkurage. Ännu en gång är det en Vimmerbykvinna som visat civilkurage, Emmy Lundqvist Bjerkert. Och i veckan kunde Vimmerby Tidning berätta att hon blivit nominerad till ”Civilkuragepriset 2023” som delas ut av stiftelsen ”Tryggare Sverige” i samarbete med tv-programmet ”Efterlyst”.
Det är kommunpolis Håkan Karlsson som nominerat Emmy Lundqvist Bjerkert. Han tycker att det hon gjort ska uppmärksammas. Bakgrunden är den här. I september förra året är Emmy och handlar på Coop i Vimmerby. Hon ser hur två grabbar kommer in i butiken, hur de är delvis maskerade och hur de hotar kassören och ytterligare en medarbetare och påbörjar ett rån. Hon blir arg och instinktivt börjar hon filma händelsen. "Jag tog upp mobilen och började filma. Jag säger: Va fan gör ni? Då skriker de tillbaka: Håll käften!" berättade hon för Vimmerby Tidning senare.
Det är först efteråt hon får veta att en av rånarna haft en kniv, och då blir hon av uppenbara skäl rädd. Eller som hon själv säger: "Då blev jag lite skakis, och tänkte; Vad gjorde jag? Det hade kunnat gå jätteilla."
I vår intervju med kommunpolis Karlsson säger han: ”Om det så varit 50 personer i butiken, tror jag ingen hade agerat som Emmy gjorde.” Och det är möjligt att han har rätt, men jag hoppas likafullt det motsatta. Inte så att någon ska utsätta sig för fara, men väl säga ifrån. "Det ni gör är fel."
Nu är det emellertid inte helt enkelt. Det är en hårfin gräns mellan det som är civilkurage och det som kanske är dumdristigt. Och allt handlar om utgången, om allt går bra eller inte. När jag jobbade i El Salvador var det en dansk som satt på passagerarsätet i en bil. I knät hade han sin kamera. En pistolbeväpnad kille kommer fram vid ett rödljus och vill ha kameran. Dansken vägrar och killen skjuter honom och tar kameran. Ett halvår senare blir jag stannad utanför en nattöppen butik. Fyra grabbar hoppar ut från en bil. Två av dem har pistol. De kräver att få allt jag har av värde och det får de, varpå de hoppar in i bilen och åker därifrån. Efteråt är jag skakig i flera dagar, men det går över och jag kan fortsätta leva mitt liv.
De här två exemplen är naturligtvis extrema, men de visar också på hur utgången kan bli skillnaden mellan liv och död. Jag är den förste att hylla Emmy Lundqvist Bjerkert, men jag kan bara hoppas att jag gjort likadant och att utgången blivit densamma. Och det kanske egentligen är det allt kokar ner till, att det är det som civilkurage handlar om, att göra det som är rätt, trots att det medför personliga risker.
Avslutningsvis. Sedan det blev klart att kyrkogårdens parkering ska bli allmän parkering har det blivit en mindre debatt om huruvida det är bra eller dåligt. Det har förts fram för- och nackdelar. Jag gillar konsensus och att ge och ta. Jag tycker inte om låsta positioner och tjurskallighet. Min kollega Rebecca Forsgren Malmström har således kommit på en enkel idé. Håll parkeringen öppen för allmänheten, men när det är begravning sätt upp en skylt som tydligt visar att nu är det parkering endast för begravningsgäster. Eller om man snor Hyresgästföreningens reklamkampanj för ett par år sedan: ”Hur svårt kan det vara?”